Palme, jag såg aldrig filmen som gick på bio i höstas men nu under julen har dokumentären visats och oj oj oj vad jag blev hänförd. Alltså Palme har alltid varit en person som jag har gillat men efter dessa tre timmar med film, foto och samtal så har han kommit att bli en massiv förebild.
Att en dokumentär kan skapa sådana känslor, att man i slutet gråter för Anna Lindh håller talet och att hennes liv slutar på samma vis och samtidigt blir värm i hjärtat för att det har funnits så pass bra människor, då vet man att en dokumentär är välgjord.
Nu ska jag sluta babbla och ger er länken istället, Palme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar