Bokperioder.

(Mitt första inlägg här/bättre sent än aldrig /prestationsångest)

Jag tänkte skriva lite om böcker och min relation till dem genom åren.

Vi hade perioden med lätt fantasy i mellanstadiet. Harry Potter, Twilight-böckerna, Eragon-tetralogin och Spiderwick. Jag var dock aldrig en fullfjädrad fantasy-fantast. Jag tyckte nog mest om att drömma mig bort till ärliga och modiga hjältar i världar där godheten faktiskt vann. 

Efter det kom väl sommaren då jag bestämde mig för att läsa varje bok i pockethyllan på mitt landställes Konsumaffär. Jag tror att jag är mättad på romantiskt trams för livet efter mängden kärleksromaner jag läste den sommaren.

Därefter inleddes perioden, eran, eonen (så lång var den) med självbiografier skrivna av kvinnor med trasiga själar och brokiga förflutna. Jag tror inte det finns en enda bok i denna genre jag inte läst. Det var incest, prostitution, våldtäkt och destruktivitet. Jag hade tröttnat på förnekelse (de goda vinner inte), kärleksbullshit. Jag hade blivit den cyniker jag faktiskt är (men försöker dölja lite, haha). Det tråkiga med dessa böcker är dock att de ofta har en ganska låg språkmässig och stilistisk nivå, inte konstigt alls egentligen, men synd då jag verkligen uppskattar vackert språk och stil. 

Jakten på annan berättarstil förde mig vidare. Jag var en ung blomma, en skör viol och hade, precis som alla andra flickor i min dåvarande ålder, kunnat betala dyra pengar för att få kyssa Sandra Beijers svettiga fötter. Jag hämtade bokinspiration från rosettbloggerskor och kom i kontakt med typ Haruki Murakami, Sanne Näsling och Jonathan Safran Foer. Dessa böcker föll mig inte riktigt i smaken faktiskt. Jag försökte och försökte men jag tycker ofta att det kan bli lite för mycket faktiskt. Kapitulera omedelbart eller dö är nog boken jag har svårast för någonsin. Jag tycker inte att den är bra. Jag är medveten om att ungefär alla älskar boken men jag tycker att den är tjatig, tråkig och så irriterade jag mig på karaktärerna. Kan de prata svenska liksom?? Min avsmak för boken har nog att göra med att jag inte kan relatera till den överhuvudtaget som den lillgamla pluggisen jag alltid varit. 

Vi går vidare. Jag har haft en deckarsommar också. Jag började med böckerna med årstidsnamn av Mons Kallentoft. Jag tycker att det kan vara ganska skönt att distrahera sig med mord när det regnar ute och en är så uttråkad att en får ont i kroppen. Jag läste också nästan alla Mari Jungstedts gotlandsdeckare.  

På sista tiden har det blivit klassiker jag läst. Bland annat återläst en av mina favoritböcker, Lolita av Vladimir Nabokov. En bok vars handling är oerhört vacker och fruktansvärt vidrig på samma gång. En förlorar grepp om sina värderingar och tron på sin egen etik och moral. Mycket bra, hehe.

Tipsen ur mina stadier blir:
Fantasy: Harry Potter and the Philosopher's Stone - J.K Rowling.
Pockethyllan: En shopaholics bekännelser - Sophie Kinsella.
Hemska självbiografier: Bakom stängda dörrar - Agneta Cras (övermäktigt jobbig).
Niotillfem-tips: Älskaren - Margurite Duras (en av mina absoluta favoriter).
Deckarsommaren: Den du inte ser (bäst) och Den farliga leken (talas om ätstörningar) - Mari Jungstedt.
Klassiker: Omöjligt att välja men alla borde läsa Herr Arnes Penningar - Selma Lagerlöf.