MIA

SÅ bra mixtape av MIA och kolla på henne!

Dox: Drottningen av Versailles

Dox brukar ju ofta spotta ut intressanta dokumentärer. Nu i veckan såg jag "Drottningen av Versailles" som handlar om David Siegel, miljardären med stor familj med massor av vita hundar som bajsade överallt. Han bestämmer sig för att bygga en kopia av kungahuset i Versailles, ja vad ska man säga, går ju halvdant. Se och häpnas av deras förmåga att spendera pengar och hans fru är minst sagt crazy.






Svtplay: http://www.svtplay.se/video/963056/drottningen-av-versailles

Django Unchained

Jag älskar Leo Dicaprio så peppen när Quentin Tarantinos Django Unchained kom ut så ba, kom till mama. Filmen i helhet är väl liiiite väl lång men det funkar ändå, typ en trilogy fast i en film. Leo är bäst som vanligt, samma Quentin fast det så gjorde mig extra glad var Jamie Foxxs prestation, jävligt bra och jag har aldrig gillat honom innan. Tummen upp för musiken också

Lite trailer på det va!

Lennart Nilsson

Lennart Nilsson känner de flesta igen, han tog ju de klassiska fosterbilderna som har fascinerat människor runt om i världen. Jag såg en dokumentär om honom nu i veckan, och han är ju en fantastisk fotograf men det var inte det som fängslade mig mest, utan Lennarts karisma, sättet han får alla att arbeta med honom och låtas fotografera. 

Om ni får tag på dokumentären så se deninte bara för historierna bakom alla kultfotografier utan också för att man bli så himla glad att en 90-åring har en sån otrolig livsglädje!

Här kommer ett urval av fotografier, min favvo är från Berns 100-årsjubileum. 

Palme

God Jul & Gott Nytt År ska man väl säga men jag är inte heller ett stort fan av dessa högtider så nu går vi vidare,

Palme, jag såg aldrig filmen som gick på bio i höstas men nu under julen har dokumentären visats och oj oj oj vad jag blev hänförd. Alltså Palme har alltid varit en person som jag har gillat men efter dessa tre timmar med film, foto och samtal så har han kommit att bli en massiv förebild. 

Att en dokumentär kan skapa sådana känslor, att man i slutet gråter för Anna Lindh håller talet och att hennes liv slutar på samma vis och samtidigt blir värm i hjärtat för att det har funnits så pass bra människor, då vet man att en dokumentär är välgjord. 

Nu ska jag sluta babbla och ger er länken istället, Palme.

Azealia Banks

Om det ska handla om rapp, så måste ju azealia få va med, hon har bara släppt en EP, hennes hit 212 har spelats hur mycket som helst sommaren 2012 och hon skulle ha spela på way out west, ganska bra jobbat. Hennes album skjuts upp hela tiden men man behöver ju inte vara orolig att det kommer vara dåligt, hennes EP är fab.

The streets

Mycket rapp nuförtiden, lyssnar på fransk rap hemma och på ipoden Plan b men vad jag tänkte säga med detta är att vi inte ska glömma bort klassikern "A grand doesn't come for free" med The streets. Fäller sorgetårar att jag inte fick se honom innan han slutade med karriären fast nu har ju boken kommit så det är lite tröst iallafall. Så, lyssna på historian på albumet från början till slut.

Fit but you know it, rolig titel, rolig musikvideo. 

Shameless

Shameless är en brittisk serie som handlar om en ensamstående man som har, ja..räkna vetja alla på bilden... Iallafall han är en alkoliserad idiot och äldsta dottern tar hand om de yngre syskonen. En mörk komedi skulle jag kalla detta som gör parodi om det tuffa kulturen i Manchester. Förutom att alla pratar fantastiskt så är den väldigt komisk emellanåt och så är yngsta sonen väldigt söt. Jag avslutar detta bladder med att säga, titta! titta! titta! Det är fett bra.

PS. viktigt! titta inte nu på den amerikanska varianten, precis som med skins är det skit.
PS2. Finns på netflix för dom som har.

Plan B

Det enda jag har lyssnat den senaste veckan är det relativt nya albumet, Ill Manors med Plan B. Albumet som är ett soundtrack för filmen med samma namn, är regisserad av personen bakom Plan B, Ben Drew.

Filmen rekommenderar jag verkligen, kanske lite kassa skådespelare, men de alla nybörjare så det är lugnt. Filmningen är nice och musiken ännu bättre. Min favvo på albumet, Iam the Narrator, är också inledningen för filmen.

Så tummen upp för filmen och definitivt albumet
Ben Drew har alltså haft ett väldigt bra år!

Michael Marcimain

Call Girl visas nu på svenska dukar och är en film alla borde se även om det är tråkigt att det ligger så mycket fokus på Olof Palme-kopian och inte flickorna som filmen handlar om. Michael Marcimain har också regisserat Upp till Kamp, en mini-serie som följer fyra människor genom 11 år från 1965-1976. Michael Marchimain är fantastisk duktig på historiska filmer och visa hur det svenska samhället såg ut på 60/70-talet. Jag hoppas han fortsätter med detta och fortsätter låta TSOOL-bandmedlemmen Mattias Bärjed stå för musiken.

Call Girl:

Mattias Bärjed och Ebbot Lundberg för Upp till Kamp.

tame impala

Australienskt band som har släppt sitt andra album för någon månad sen, Lonerism. Psykedeliskt rock med liknelser till svenska bandet Dungen. Båda singlarna som släppts från albumet, är oerhört bra.

Jake Bugg

Jake Bugg, den nya stjärnan på den brittiska stjärnhimlen. Näh men allvarligt talat så den här 18-åringen har redan nämnt i NME och är förband för legenden Noel Gallagher. Debutalbumet är trallvänligt och vissa låtar kan liknas med alla vårans Bob Dylan

Här kan ni läsa ännu mer om det nya stjärnskottet: http://www.nme.com/magazine

Kan ju också nämna att Alt-J fick priset för Mercury Album of the Year, vilket inte bara betyder att de är här för att stanna utan ännu viktigare att jag hade rätt ;)

alt-j(Δ)

    Nördarna alt-j (Δ)

alt-j (Δ)
även om dom har kanske det mest löjliga bandnamnet någonsin, så är deras första relativt nysläppta album an awesome wave, väldigt bra. Bland de tretton låtar, så finns hitlåten, breezeblocks, och mina personliga favorit Taro. Det känns ibland lite väl mycket hipstermania med både namnet och när sångaren i låten Tesselate uttrycker sig "triangles are my favourite shape" men jag förlåter alt-j iallafall för deras första album är generellt väldigt bra.


Breezeblocks :

Film #1

Den franska filmen The Intouchables har fått bra recensioner i tidningarna, jag kan inte annat än att hålla med. Ni vet, såna filmer som bara gör en glad och man vill aldrig att det ska ta slut och det här är en sådan film. Språket är vackert, musiken är bra och den är baserad på en riktig händelse. Den är kanske inte lika estetisk  tilltalande film som till exempel A Single Man men den har så oerhört mycket att ge ändå och ibland är det skönt att skippa filmer där alla är vackra och lågmälda och se på något som känns genuint och riktigt.

1